Jag bröt ihop när pappa ringde idag, saknaden tog över och många känslor kom på en gång. Att få höra att man är också saknad och att han bryr sig gjorde min dag. Inte många som vet hur det känns att bara få träffa sin pappa en gång om året, ungefär två veckor på ett år. Det är inte lätt och relationen blir inte det bästa heller. Det som gör mest ont att vi är så lika pappa och jag. Och jag hade gjort vad som helst för att kunna träffa honom varje dag. För jag behöver honom i mitt liv, mer än någonsin. Idag efter samtalet insåg jag att jag kan lämna allt bakom mig och ge oss en ny chans. Att kunna vara dotter & far. Det är dags att gå vidare, trots att de senaste åren har inte varit det bästa. Man lever bara en gång och man ska ta vara på den tiden man har. Jag älskar dig!
P.S behövde få ut mig det här.
/ Akich
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar